onsdag, april 26, 2006

Musiken i mitt liv





Jag fick mina första musikaliska erfarenheter med dragspelskungen Calle Jularbo,och Livet i Finnskogarna
(min första skiva).




Hemma spelades mycket Taube ex vis Möte i Monsunen och jag kan ännu många texter utantill, så hade vi Lasse Dahlkvist, "Mister Swanson" som kom hem till Sweden. Den och många andra hörde jag på stenkaka som vi spelade på vevgramofon på däcket till farsans kosterbåt (jag har gramofonen och flera skivor kvar).
Så kom jazzen in i mitt liv. Först var det Glenn Miller och sedan Benny Goodman och vidare till Count Baisie. Jag skaffade en trumpet och jammade med kompisarna. Då upptäckte jag tradjazzen och Ludde, vilken idol! I samma veva kom filmen "Vänd dem inte ryggen" med ledmotivet "Rock around the clock".

Nu började det svänga ordentligt för Elvis kom på arenan och Jerry Lee Lewis, Tommy Steele gillade jag aldrig, han var för mesig.

Under några år på 1980-talet i Dalarna kom jag att gilla folkmusik, kanske inte allt men Gärdebylåten på Leksandsmål var kul. Spelmannen Erik Öst var kund i min fotoaffär och killarna i numera så populära Orsa spelmän lärde jag känna på liknande sätt.

På 70-talet reste jag mycket och spelade mycket musik på bandspelaren i bilen. Det var Boney M, Billy Swan, Les Humprey Singers och så Rockfolket.
När öronen blev för trötta så blev det Vivaldi, Mozart eller favoriten Rodrigues Gitarrkonsert.

Så vad spelar jag i dag?
Trumpeten ligger sedan många år i sin väska, jag tar fram den i bland och smeker den, men skulle nog inte längre kunna få någon ton. Hundarna skulle nog yla också så det får vara.
Nu är det dragspel som gäller. Jag kölper dragspelsskivor i takt med vad ekonomin tillåter. Har en enkel CD-spelare i köket och lyssnar oftast när några köksgöromål är på gång. Det är väl en återgång till barndomen förmodar jag.

Säljer båten


Så har jag tagit ytterligare ett steg i min flytt från västkusten till Dalarna. I går kväll satte jag in en annons på blocket för att sälja båten. redan i morse hade jag det första svaret och ett skambud. Men under dagen har det ringt flera och jag lär väl få sålt den till det pris jag vill ha. I och för sig är det synd att göra sig av med den, men jag behöver pengarna.

torsdag, april 20, 2006

Ångest


Valpen Asta

Vissa mornar är odrägliga, ångest och oro kryper i kroppen. Denna dag kanske det beror på vädret, eller också på besöket hos doktorn i går. Det blir ju operation igen och det känns inte kul. Det där papilliomviruset i näsan måste hållas efter. Det kommer att bli operation under narkos, för säkert tionde gången. Flera dagar efteråt mår man som ett utskitet äpplemos innan alla narkosmedel har gått ur kroppen. Mest orolig är det med hundvakt under två dagar. Hundarna är ju vana vid att alltid ha husse intill sig. Nu har ju också den lilla valpen hosta.

När detta skrivs är det mulet och grått och det känns inget vidare. Jag var ju inte speciellt trött när jag steg upp vid sextiden. Gav hundarna mat och drack mitt te och gick och duschade. Det kändes lite rått inne, bara 14 grader i köket, tände i pannan i källaren.

Hundarna ville ut. Ryktade dem för att bli av med lite hår, tiken har fått mjäll. Gick in efter tio minuter och värmde vatten i kokaren. Det blev en mugg pulverkaffe och en mandelkubb.
Så var det dags att dammsuga, det måste ske varje dag nu i fällningstider. Det känns bättre efter städningen. Kanske ångesten i alla fall är kaffeabstinens. Men jag har ju successivt försökt minska på kaffet. Det är ju därför jag börjar med te i stället.

Funderar på vad jag skall göra i dag. Måste kolla ekonomin igen. Det är nödvändigt att handla nu, har en känsla av att det kommer att bli en mager månad. Sådant mår jag också visset av. Det är ju sjutton att man skall ha en så skral ekonomi. Tänk om jag kunde hitta lite extrainkomster. Funderade ett slag på om jag skulle sätta upp en fotoateljé igen. Jag har ju alla grejor. Fast jag borde ju veta att det inte är så väldigt stor lönsamhet. Det kostar ju att ha en lokal, så blir jag ju bunden av det, nu har jag ju fått smak på att ta dagen som den kommer.

Nå ja, det gäller att tänka positivt. Man får ta problemen när de kommer. "Allt förmår den som tror" är ett tänkespråk att ta till. Där är kärnpunkten, man får inte tappa tron på sin egen förmåga! Jag har andra knep också när det blir jobbigt. Sven Bertil Taube sjunger Theodorakis " jag blir så glad, jag blir så glad . . . det hoppas jag att ni blir med"!
Sången får surra i mitt huvud, det lättar. Det skall nog gå bra i dag också.

måndag, april 17, 2006

Ode till en klyvyxa


Aldrig förr har vedhuggning gått så lätt. Tidigare har jag kämpat, slitit och svurit men nu går det som en dans.

Min kompis Kjell var här och sågade ner några träd. Jag har visserligen en motorsåg själv men det gäller ju att träden faller exakt där de ska. Det är inte kul att få ett träd över taket och en massa tegelpannor fördärvade. Kjell är en riktig skogsman och var bland annat i småland och hjälpte till efter stormen Gudrun. Hemma hos mig plockade han ner ett tiotal träd inom en timme.
- Nu har du lite att göra, sade han. Jag kommer och tar resten när du huggit upp.

Jag fick låna en grensax så att jag kunde klippa av de mindre grenarna, men jag skulle släpa i hop dem till en hög så hjälpte valpen till alldeles för mycket.
Jag stängde in hundarna och började kapa upp de fallna träden i lagom stora bitar med motorsågen. Sågade naturligtvis i något och Kjell fick sågen för att slipa kedjan.
dagen därpå kom det mer snö och allt var dolt under ett vackert vitt täcke. Men nu när våren börjar visa sig och solen gassar så kommer alla pinnar och stammar fram.

- Du måste klyva upp björken innan den torkar, hade Kjell sagt. Annars får du aldrig i sär dem.
Nu var det alltså bråttom. Jag högg med min handyxa. Svängde kubbarna över huvudet och det gick väl så där, för stubben jag högg emot var alldeles för låg. Hur skulle det gå med de riktigt grova bitarna som var 40 cm i diameter, det vågade jag nästan inte tänka på.

Men så var Kjell i Borlänge och handlade på Jula. Han kom hem med en klyvyxa. Den har ett långt skaft och väger 2,5 kg. Den kostade nästan 400:-. Jag tyckte att det nog var i mesta laget, men Kjell sa att man skall ha riktiga grejor.

I går var det dags att hugga. Först fick jag såga av en stubbe med motorsågen, så att jag skulle få en plan yta som stod still. Så tog jag den första kubben och tog i utav hv...te.

Det hade jag inte behövt göra, kubben flög i sär.
På nästa kubbe lät jag yxan nästan bara falla av sin egen tyngd och det gick lika bra. Så höll jag på.
Hundarna var tillsagda att hålla sig på avstånd och gjorde det också märkligt nog. Det var så väldigt roligt att jag nästan inte kunde sluta att hugga. Till och med när jag fick en kubbe som jag nästan inte orkade svinga över huvudet så blev det succé.

En granne gick förbi på vägen och kommenterade att jag hade skaffat mig ett gratis gym. Och mycket riktigt, efteråt fick jag träningsvärk i armen. Men det var det värt. All tänkbar aggression hade jag ju på detta sätt låtit gå ut över de stackars vedkubbarna och varmt blev det också. Ved värmer som bekant många gånger. Denna ved skall eldas nästa vinter.

I morgon skall jag ut och såga upp några mer kubbar så att jag får klyva igen!

söndag, april 16, 2006

Påskbesök





Det är skärtorsdag. Jag sitter i soffan och läser och vovvarna ligger bredvid mig. Plötsligt far de upp och skäller som vansinniga. Det är någon på dörren, säger de.
Husse går och öppnar.
- Glad Påsk, säger två leende barn och räcker över ett påskkort.


Tänk jag trodde inte något så kul skulle hända mig. Jag är ju nyinflyttad och en gammal gubbe, åtminstone i barns ögon. Men de stod där så rara och leende. Jo, jag fattar väl galoppen. De vill väl ha något i gengäld, men kassan är ju skral. Hittar i alla fall en guldpeng, den får räcka och så tar jag en bild på den.




På påskafton håller jag på med att trava in ved i vedboden. Jag har köpt ett lass färsk ved som nu skall ligga i boden och torka till hösten, tills den nya eldningssäsongen börjar. En god vän lånade ut en skottkärra så att jag skulle kunna köra in veden lättare.
Hundarna håller till på vedbacken och valpen hämtar en vedbit som skall flisas sönder. Jag håller ett öga på hundarna samtidigt som jag jobbar och ser att tiken reser på svansen och stelnar till. Det är en signal att någon kommer.

Mycket riktigt, här kommer två påskkäringar och en liten påskgubbe. Det blir ny fotografering och min sista guldpeng.

måndag, april 10, 2006

Tankar vid stubben


Jag hade en favoritskog och gick ofta dit med hunden. Det var en fantastisk skog för markägaren lät träd ligga som blåst omkull. Han tog bara bort de som var farliga. Sedan fick de ligga och naturen ha sin gång. Detta var uppskattat av alla hackspettar.

Om våren är marken i skogen täckt av vitsippor. Det är en fantastisk upplevelse att vada i det blommande vita havet.

På ett ställe står en gammal stubbe. Jag har gått förbi den många gånger. Men en dag tänkte jag att jag måste fotografera den. Det är väl i den stubben som tomten från "Hattstugan" bor, tänkte jag. Nu lyckades jag inte se tomten, för tomtar är som bekant svåra att upptäcka och kanske det var hunden som skrämde bort den.

fredag, april 07, 2006

Snart är påsken här!





Jag har laddat upp i månader genom att fasta med semlor så det blir skönt att kunna gå över till ägg

På den skärgårdsö där jag tidigare bodde var det tradition att barnen samlade in alla gamla julgranar för att ha dem till påskelden. Det var rätt praktiskt att det fungerade på det sättet. Man ställde bara ut sin gran vid grinden och innan man hann vända sig om så hade den fått två ben.
Granarna förvarades på hemliga ställen för det fanns de som stal dem. Alla ville ju ha den största elden.

På påskafton var det alltid någon vuxen som hjälpte till med att köra fram granarna och barnen släpade dem sedan högt upp på berget. Där var en stor gran fastspänd med vajrar och runt denna staplades sedan julgranarna och all sköns bråte.

När det blivit mörkt så gjordes det små minieldar runt omkring på berget för att man ville lura dem på grannöarna att tända sina eldar, ibland var dessa småeldar rätt stora och det rök duktigt från dem. Men den stora elden var naturligtvis den vackraste.

Glad påsk

önskas alla påskkäringar och andra med för den delen!

tisdag, april 04, 2006

Korv på kredit






Göteborgsposten berättar om en korvhandlare som låtit folk äta korv på kredit. Men när korvskulderna gått upp till 1000:- ville korvhandlaren ha betalt och kunden började betala.

En dag fick korvhandlaren se sin kund stå och fiska med en splitter ny utrustning värd över 5000:-. Han ilsknade till och tyckte att kunden kunde ha betalt sin korv innan han köpte fiskeutrustningen.
Tydligen blev det då handgemäng men åsikterna om detta går i sär. Korvhandlaren menar att han handlat i självförsvar och kunden att han angripits.
Tingsrätten trodde tydligen mer på kunden än korvhandlaren för han döms att betala 600:- i böter, han skall också betala 3200:- i skadestånd till kunden men får dra av de 700:- som kunden var skyldig.
Länk till Göteborgspostens artikel.

Obs! Korvhandlaren på bilden är inte den utpekade

Sens moral:
Lämna ej korv på kredit - det blir bara skit!

söndag, april 02, 2006

att dom orkar


Det finns folk som älskar att debattera med andra tills de blir ovänner

Under en tid har jag följt en debatt på Jureka http://www.jureka.net/DiscussBoard där de två fraktionerna i Fattiga Riddare har haft sina turneringar. Till slut tröttnade Jureka på tjafset och stängde tråden.
Till slut blev debatten nämligen nästan komiskt lik ungars tjat i en sandlåda. Jag blir bara trött att läsa det. Har de inget annat att göra?
Inser skribenterna inte att de borde lägga sin energi på annat som ger mer tillbaka?


Nu har jag observerat att de som är utbrytare ur den seriösa föreningen Fattiga Riddare har startat en egen sajt med ett forum och för att öka förvirringen med samma namn.
Tonen i deras forum är lika arrogant och stingslig som när debatten fördes på Jureka. Jag frågar mig om det är avsiktligt eller om det bara handlar om kverulanter.

Nå ja, de är inte ensamma.

Det finns en man som heter Toni Shönfelder http://www.toni-shonfelder.com
Han var tidigare ordförande för en paraplyorganisation inom bussbranschen. Någonting har väl hänt för att Toni, som kan vara en mycket charmerande person, går numera till attack mot allt som har med kommunikationer att göra och Sverige i allmänhet. Han ger ut nyhetsbrev som man kan få i sin dator. I detta brev ondgör han sig över det mesta. Han är kort sagt en kverulant. Jag orkar bara inte läsa allt. Det blir för mycket och det eventuella viktiga budskapet går förlorat.

Ett annat ställe för kverulanter är en sajt som heter Bankrättföreningen http://www.bankrattsforeningen.org.se/pulstrul/polis163.html
Här handlar det om människor som anser sig blivit orättvist eller ojust behandlade av banker. man kan läsa den ena inlagan värre än den andra. faktum är att bankerna i Sverige har försökt stoppa denna sajt med hänvisning till personuppgiftslagen, men sajtägarna har lyckats att hålla sig kvar och går till fortsatta attacker mot sina motståndare.

När man åker båt, motor eller segel och skall lägga till vid någon brygga så är det ibland någon vänlig själ som står på bryggan för att ta emot en lina. Ovana människor slänger då en härva med rep till personen på bryggan. Det händer att det blir så mycket lina att mottagaren ryggar tillbaka och nästan faller omkull. Rätt metod är givetvis att bara kasta en tamp, tillräckligt för att fånga och för att kunna göra fast.

Denna liknelse kan man göra när det gäller ett budskap. Man skall inte kasta alla sina argument på mottagaren, då ryggar de bara tillbaka och det blir inget bra resultat.

Se så himla klok jag är!